Detta skrev jag om hantverkaren Karl Lundkvist. Eller, hur var det nu? Hur fick jag tag i storyn Karl Lundkvist? Jag ville ta några bilder på gubbarna nere på äldreboendet i byn. Visade sig att Karl hade jobbat med min morfar Alf Svensson. Transporter. En gång drog de en stor sodapanna från stationen ner till fabriken. Om händer kunde tala. 1937 hjälpte Karl till med att restaurera missionskyrkan. Han rev en kamin där idag altartavlan målad av Oskar Jansson finns.
Josflaskan var fyrkantrundad. Längst upp står det Elocci Florida. Färskpressad saft. Tanken svindlar. Det var inte igår. Inte här. Då. 1970-tal. Kanske sent 60. Vi fick gul saft från Amerika. Det visste inte vi som var barn då. Nu står den i matkällaren fylld med Svart vinbärssaft. I tanken förs jag tillbaka till gatan där jag växte upp, eller ja, en av gatorna. Det var fler. Fältgatan i Forshaga låg intill Grossbolsskolan. Grodyngelfångst med grannen Tommy på Stråvägen i Grossbolsbäcken. Vi öste upp ynglen i hinkar, ställde dom i vårt garage. Och fick veta det dagen därpå. Grodbarnen fick växa upp nån annanstans. Cykla. Cykeln. Den lilla röda. Blev 22tums blå på Fågelvägen 9, familjens nästa adress. Nordstjärnan satt det ett märke nedanför styret
Tomas Fredrikssons blogg 