01:30 torsdag morgon

Vaknar. Det drar kallt åt huvet. Dags att ringa fastighetsbolaget för kontroll av ventiler.

Går upp. Halsar en fruktyoghurt på stående fot. Börjar skratta ömsom gråta. Ohejdat. Utan kontroll.

Sekunder.

Stopp.

Nånting varmt far genom kroppen, igen. Igår hände samma sak när jag kom in genom dörren till pizzerian i Fagerås efter körövningen vi hade i Equmeniakyrkan inför jubileet på Vägsjöfors herrgård.

Så rösten inom mej. Mannen från Galileen. ”Justera tiden på motorvärmarklockorna”.

Gör så.

Klockorna sitter nu inomhus i brist på uttag ute.

”Bed och läs bibel”

Det var det.

Och snön den faller

Och snön den bara faller. Och den fortsätter att falla. Dag fem gipsad. stött på foten lite grann. räknar dagar sen fallet i Lidköping på Värmeverket, den 22/12 – 2015. världen blir liten. hoppar på kryckor. från sängen till toan, till köket, till soffan. säckar ihop kroppsligen då jag inte kan träna. kämpade mej visserligen upp till gymet dagarna innan besöket på ortopeden och senare operation i Karlstad, och det var bra. men det gjorde ont. och, det kommer att göra ont i fortsättningen. stöder nästan bara på mitt ena ben. jag gör små noteringar om vad som händer i mitt liv. Kaos är granne med Gud, Ingmar Johanssons låt från då. Disträ och förvirrad. Meningar som inte hör ihop. Vräk ur dej. Blä. Spy. Skit. Nonsens. Träningsfrånvaron tär på mej. Vill komma igång så fort det går.