På den gröna väggen hänger några svartvita blyertsporträtt av några värmlänningar som har stuckit ut. Nils Ferlin. Gustav Fröding. Selma Lagerlöf. Tage Aurell. Min mor Lisbet satt igår tisdag vid Sten Sandströms bädd inne på ett rum i Karlstad. Han sov. Hon försökte tala till honom. Han sov. Min framtidsdag är ljus och lång. Nils Frykman. Han sov. Hon viskade fram dikten om Nils på vinden. Då reagerar han. Vänder sig om.
”Är det någon här?
”Det är Lisbet”
Ett litet samtal förs. Han somnar.
Vänninan från Kampala i Uganda bad mej sammanställa allt jag har gjort, skit som bra. Vad nu det är. På svenska och engelska. Eller. Vänta nu. Jag är svensk. Hör ungdomarna som skanderade ”Sverige” där dom satt i den cabbade bilen igår kväll, söndag. Det är måndag och myggen har inte anfallit från Deje, i kommunens norra delar. Jag skriver för att ha nåt att göra. Kanske för att jag börjar få huvudet tillbaka. Oj då. Kan man skriva så.
Forshaga har fyra pizzerior nu. Är det ett tecken i tiden? Jag är inte politiker. Jag är inte rädd. Jag kan flyga. Var kommer juicen? Lasse Åbergs Sällskapsresan, eller nåt.
put your hand in the hand of the man who stilled the water
Origo Träning och Hälsa studio i Malmö.
Skulle ha varit på sajten scandinavianphoto.se om tekniken vore i ordning
Detta skrev jag om hantverkaren Karl Lundkvist. Eller, hur var det nu? Hur fick jag tag i storyn Karl Lundkvist? Jag ville ta några bilder på gubbarna nere på äldreboendet i byn. Visade sig att Karl hade jobbat med min morfar Alf Svensson. Transporter. En gång drog de en stor sodapanna från stationen ner till fabriken. Om händer kunde tala. 1937 hjälpte Karl till med att restaurera missionskyrkan. Han rev en kamin där idag altartavlan målad av Oskar Jansson finns.
Josflaskan var fyrkantrundad. Längst upp står det Elocci Florida. Färskpressad saft. Tanken svindlar. Det var inte igår. Inte här. Då. 1970-tal. Kanske sent 60. Vi fick gul saft från Amerika. Det visste inte vi som var barn då. Nu står den i matkällaren fylld med Svart vinbärssaft. I tanken förs jag tillbaka till gatan där jag växte upp, eller ja, en av gatorna. Det var fler. Fältgatan i Forshaga låg intill Grossbolsskolan. Grodyngelfångst med grannen Tommy på Stråvägen i Grossbolsbäcken. Vi öste upp ynglen i hinkar, ställde dom i vårt garage. Och fick veta det dagen därpå. Grodbarnen fick växa upp nån annanstans. Cykla. Cykeln. Den lilla röda. Blev 22tums blå på Fågelvägen 9, familjens nästa adress. Nordstjärnan satt det ett märke nedanför styret
Tomas Fredrikssons blogg 