Vänninan från Kampala i Uganda bad mej sammanställa allt jag har gjort, skit som bra. Vad nu det är. På svenska och engelska. Eller. Vänta nu. Jag är svensk. Hör ungdomarna som skanderade ”Sverige” där dom satt i den cabbade bilen igår kväll, söndag. Det är måndag och myggen har inte anfallit från Deje, i kommunens norra delar. Jag skriver för att ha nåt att göra. Kanske för att jag börjar få huvudet tillbaka. Oj då. Kan man skriva så.

Forshaga har fyra pizzerior nu. Är det ett tecken i tiden? Jag är inte politiker. Jag är inte rädd. Jag kan flyga. Var kommer juicen? Lasse Åbergs Sällskapsresan, eller nåt.